En av mina absoluta favoritanalyser av popband var när Strage skulle förklara skillanden mellan den senaste Blurskivan och Oasis nya platta i börjen av 90-talet. Han menade att allt låg i texterna, Oasis sjöng: I am feeling supersonic, give me a gin and tonic. Blur skrev I am a professional cynic, but my heart's not in it.
Idag läste jag en artikel av Jeremy Bullmore om vad våra uppdragsgivare egentligen förväntar sig när de träffar oss, vi som jobbar med varumärken och reklam. We are professional optimists. And what we provide is hope. Känns rätt bra tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar