Läste en artikel i DN i morse där lite olika människor från reklamvärlden fick yttra sig kring vad som är den stora skillnaden idag i förhållande till tidigare decennier. Som vanligt blev den en massa snömos om att sociala medier är framtiden för all marknadsföring. Jag är som vanligt lite skeptisk, för mig är det där bara nya kanaler som rätt hanterade kan addera djup, och fel hanterade kan bidra till snuttifiering. Eller som John O´Keefe på BBH säger, youtube and myspace are great places, but TV is still the place if you want to sell frozen food.
Men det som är intressant med artikeln är att när man tittar på exemplen som finns där, så är det till de tidigare decenniernas kampanjer som ögonen dras. Och då kommer nästa fråga, är det någonting annat som egentligen är den stora skillnaden mot förr i tiden. Då kom jag att tänka på det här blogg-inlägget från USA, som jag hittade på David Trotts blogg. Den tar upp en intressant vinkel. Tidigare har vi ju alla hänvisat till övergången från den tid då branschen fick betalt på mediakommission till att Leon Nordin gjorde sin annons för Arbmans när de började ta betalt per timme, som det stora paradigmskiftet. Det här inlägget lägger nu fram en tes som går ut på att vi inte längre har något incitament att göra spännande saker. Tidigare var vi fokuserade på att göra reklam som sålde saker eller ändrade attityder. Idag får vi betalt per timme och då handlar mycket om att lägga in så mycket processer som möjligt innan vi kommer fram till själva skapandet av kreativa lösningar. Idag spenderar vi eoner av tid på att förklara varför vi måste lägga ner så mycket tid. Ju mer tid vi lägger ner, desto mer få betalt. Om någon kommer med lösningen fort, är det problematiskt, för då kan vi inte ta tillräckligt betalt för den. Ungefär som att betala en komiker mer pengar ju längre tid han tar på sig för att komma fram till sin punchline. Eller att betala någon på Mc Donald´s för hur lång tid det tar att laga hamburgaren, inte för hur den faktiskt smakar.
På en av byråerna som var representerade i tidningen jobbar en copywriter som jag känner. Han har jobbat i sex månader heltid och övertid med att skriva copy till en iPhone App kopplat till ett ölmärke. Låt oss räkna lågt, säg att han ligger på 1 500 i timmen. Om han har jobbat i sex månader och vi är bussiga och skiter i övertiden har han lagt ner i runda slängar en och en halv miljon. På copy. Om vi sen lägger på produktionskostnader så är vi uppe i en rätt häftig budget för en app. Jag undrar om det finns någon iPhone app för öl som kan göra lika stor skillnad som om samme copywriter hade blivit satt att göra annonser (digitala eller analoga) i samma utsträckning.
Men de har fått betalt för att lägga ner mycket tid på att skapa innehåll och de har varit oändliga möten på vägen. De har involverat en helt ny organisation av människor med specialistkompetenser som också har fått gå på möten och fått addera till tidrapporteringen. Det har alltså lönat sig att ägna ett halvt år åt någonting som i bästa fall når viral spridning bland iPhone-användare.
Det tror jag kan vara en av anledningarna till att reklam faktiskt fick mer genomslag förr än nu.
Läs blogginlägget här http://adaged.blogspot.com/2011/04/answer-to-question.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar