Vad kan jag säga? Jag är frälst. Här kommer en tjej med Nina Hagens attityd, Madonnas estetik och Leila Ks energi. Allt samlat i en scenshow som överträffar allt jag upplevt i den här vägen. Går det att jämföra med U2 på Hovet 1984? Nej. Det här är någonting annat. Det kreativa uttrycket med sitt överflöd av symbolik och budskap snurrar fortfarande i huvudet. Att Terry Richardson dessutom var på scenen var en fin liten bonus. För att inte tala om förbandet The Darkness. En kväll att minnas i många år. Eller som Fredrik Strage skrev i DN, Den bästa konsert jag har sett, men kanske inte hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar