I helgen släppte H&M Sonia Rykiel kollektionen med riktiga kläder, inte bara underkläder. Jag måste säga att det är ett fascinerande bra koncept de har hittat med sina designkollektioner. Men det verkligt fantastiska är hur de upprepar succé efter succé. I lördags morse var det –15 i Stockholm och kön till butiken på Hamngatan gick från Regeringsgatan ända upp till Sveavägen. När dörrarna väl öppnades fick jag vara med om någonting extremt intressant. Det är helt obeskrivligt hur desssa (mestadels kvinnor) fullständigt personförändrades. Det var öppna slagsmål, kläder gick sönder och förhoppningar grusades. Personalen var otroligt fokuserade, det kändes som de tänkte – inte bli upprörd, inte bli upprörd, inte bli upprörd. De bara fortsatte att leverera ut nya produkter mitt i detta fullständiga mayhem. Själv fick jag syn på ett 15-tal halsdukar på undervåningen av en varuvagn på väg ut till hyllan. Jag tog rygg på butiksbiträdet och vakten som gick bredvid och tänkte att en sån där ska jag ha. När vi väl kom fram till hyllan var jag sida vid sida med butiksbiträdet och när hon la dem på plats fick jag trots min pole position inte tag i en förrän högen var oroande låg. Det såg ut som en film från en fabrik där välvikta halsdukar försvann en och en.
Handlade vi nåt då.
Jo, en sån där halsduk inköptes. Till KlaraLinnea hittade vi en svart stickad tröja med lite roligt tryck och Lotta köpte lite andra saker.
Men hela upplevelsen i sig var värd hela inköpssumman.
När jag stod i kön till att betala pratade jag med en amerikansk tjej som var där för ABC News i Amerika. We are here to capture this phenomena, sa hon. Mitt bland alla furiösa kvinnor gled en lugn Margareta van den Bosh. Fantastiskt att se att hon fortfarande är så intresserad att hon utsätter sig för den situationen trots att hon borde kunna säkra några plagg på nåt annat sätt. Även det säger någonting om H&M och deras sätt att arbeta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar