Professional cynic

En av mina absoluta favoritanalyser av popband var när Strage skulle förklara skillanden mellan den senaste Blurskivan och Oasis nya platta i börjen av 90-talet. Han menade att allt låg i texterna, Oasis sjöng: I am feeling supersonic, give me a gin and tonic. Blur skrev I am a professional cynic, but my heart's not in it.

Idag läste jag en artikel av Jeremy Bullmore om vad våra uppdragsgivare egentligen förväntar sig när de träffar oss, vi som jobbar med varumärken och reklam. We are professional optimists. And what we provide is hope. Känns rätt bra tycker jag.

Nu är den här. Men är den bra?

Unilever har gjort vad som kallas världens första crowd sourcing. Vad det betyder är att de har sagt upp sin byrå och vänt sig till allmänheten för att få idéer till en reklamfilm. Vad de tjänar på det är en massa arvode (ca 70% räknar de med) och så vinner de en massa PR.

Det är intressant utifrån ett branschperspektiv då de ofta framhåller att de inte behöver en byrå längre. Vad de inte säger är att hela kampanjen bygger på ett tema skapat av Lowe i London som kallas för "Bit of an animal". Det är en stor idé som Peperami har byggt en mängd kampanjer på under åren. Och utan det temat skulle crowdsourcingen inte varit möjlig – alltså behövs byråerna fortfarande. Men vi kanske måste börja fundera på IP-rättigheter på riktigt inför framtiden.

Filmen då, är den bra? Ja, kolla själv, den är väl helt okay. Den hade kunnat vara gjord på byrån. Men det som är intressant är att det inte är en finnig tonåring som har mäjlat in ett förslag till Peperami, det är ett professionellt freelance team med en ad och copy som har gjort filmen. Så crowdsourcingen handlade egentligen om att låta ett gäng frilansare ytterligare underminera värdet av bra idéer i vår värld.

Om du verkligen vill se riktigt bra Peperamiannonser, kolla youtube, men sök på tidigare alster, Horror Story, är min personliga favorit.

Hur tänkte dom nu?

Samtidigt i huset

Precis som i Big Brother-huset är vissa uppe med tuppen och jobbar på. Och andra softar. Här är de som valde att softa.

Bänken färdig

Jag är sjukt stolt över bänken. En riktig rishög som nu genomgått total extreme fundamental principal makeover. Det bor en handyman i mig också.

Levinsky

Familjen Levin hälsade på idag. Nu vet jag hur David kommer att se ut om tio år. De berättade också historien om hur de bytte namn från Levinsky till Levin efter att deras amerikanska kusin ställde till rabalder i Vita huset för några år sedan. David är ju fantastisk på alla sätt och vis, men även brorsan och farsan var riktigt härliga. Klassisk kaffe med Marie-kex på Stenstranden var vad som bjöds idag.

Hejsan hejsan nu har jag infiltrerat pappas blogg med massa bilder på mig, he he, men inte just i dethära inlägget:) Vill ni se mer av mina bilder som jag har fotat, men inte är med på så kolla in bilderna från Millesgårdens kräftskiva! Bye bye:)

My work away from work

Äntligen har jag fått mitt nya skrivbord på plats. Det har stått i en kartong hemma i sovrummet i över två år. Men från och med nu har jag en perfekt arbetsplats på Torö. Pennan köpte vi i Rom i somras, passar väl perfekt in i vårt sjuttiotalshus. Bordet är gjort av Castiglione och är något jag har gått och suktat efter sen jag flyttade hemifrån.